När segheten tar över
Ibland känns vissa dagar helt omöjliga och tiden går mer än sakta. Ingen energi, men lusten finns att göra något. Kroppen tvekar inte ens utan visar bestämt sin seghet. Kanske är det bra såna dagar att låta den bara vara ifred?
Rastlösheten är inte stark nog heller så jag får nog tänka om i dag.
Kanske lever på som så att jag blir slut redan innan jag ska göra något då i denna stund så är ju flytten nära. Jag vet att det finns enormt mycket kvar att göra men befinner mig inte i bostaden där det ska packas utan befinner mig i Stockholm, alltså ca 58 mil ifrån bostaden.
Jag har ju en förmåga att bli trött, slut redan innan jag gjort det jag tänkt göra. Jag liksom arbetar i tanken.
Nej jag får nog ta mig en stor lärdom om hur jag ska använda Zen metoden. Fast har redan läst om att man inte ska leva längre än just här och nu. Men lättare att läsa om det än att göra som det står.
Nej nu ska jag försöka peppa mig ännu mer så jag kommer igång för att göra min pilates för jag vet ju hur mycket gladare och piggare jag blir. Så varför välja bort något sånt bra mot en seghet som tar över min kropp.